söndag 19 december 2010

Ushuaia, Argentina

Hej!

Efter nästan 2½ månad i chilenska Patagonien är jag nu i Ushuaia, Argentina. Magnus och jag har seglat lika långt som det är från norr till söder i Sverige. Området består av bergskedjor, glaciärer, oräkneliga öar och massor av kanaler där man kan segla. En storslagen natur där det inte finns många tecken på mänsklig aktivitet. En handfull samhällen, lite fiskebåtar, ett och annat kryssningsfartyg, men inte mycket mer. En vildmark. På många av de öar vi passerade har det aldrig varit en människa mer än vid strandkanten. Det är nämligen omöjligt att ta sig fram! Växtligheten är så tät att det inte går. Då kanske man kan misstänka att det regnar en del. Just precis. Och Patagonien är ökänt för sina snabba väderförändringar, där en lugn dag kan bli full kuling på en halvtimme eller mindre.

Att segla här påminner lite om skärgårdssegling. Man lägger till i en vik för natten. Fast det är mer jobb här. Först lägger man i sitt ankare. Sen ror man in med minst två, ofta fyra långa linor till land. Detta gör man för att skydda sig mot de snabba vindförändringarna som sker och för så kallade williewaws, kastvindar som kan komma nedför bergen.

Den första tiden hade vi ovanligt bra väder; inga hårda vindar, uppehåll och en hel del sol! Det hör inte till vanligheterna. Det var bara att njuta. På vår färd till en av de största glaciärerna, Pío XI, hade vi en klarblå himmel och nästan vindstilla. Glaciären var otroligt mäktig.

Vi har fått många besök av delfiner på vägen. Pingviner har simmat i vattnet, sälar har lekt. Albatrosser har följt oss, labbar har försökt landa på solpanelen. Och naturen runt oss var mäktig. Vi kände oss privilegierade som fick se allt det vackra.

Efter cirka halva tiden blev det klassiskt väder; mycket regn och mycket vind. Vi låg inblåsta i en vik i sju dagar! Det kom till och med snö och hagel ner från himlen! Då var det skönt att ha värmaren på…

Ibland hade vi åter dagar då det inte regnade hela tiden. En gång, när molnen åter hopade sig och släppte ner tunnor av vatten på oss undrade jag stillsamt hur indianerna, som bodde här förut, hur stod de ut? De bodde i hyddor, hade inte mycket kläder på kroppen, men överlevde i detta klimat. Ja, det vill säga tills européerna kom. Efter det hade de inte en chans. De utrotades på drygt femtio år. Det var skottpengar på dem, man utsatte dem för sjukdomar de aldrig varit i närheten av, och slog sönder deras samhällen.  

Vädret här är inte nådigt, och det gäller att anpassa sig. Det krävs en del tålamod och uthållighet. Men jag anser i alla fall att detta är en del av världen som tillhör det mäktigaste i sin storslagenhet.

Att vara helt frånkopplad alla nät och telefoner ger andra perspektiv på tillvaron. Man lever mycket mer här och nu. Men när målet började närma sig dyker den andra verkligheten upp igen. Utan kreditkort och plånbok var jag ju. Har fått låna pengar av Magnus så jag kan klara mig tills Linda och Anders kommer med nytt kort. Min skuld till Torbjörn (min sambo) har växt. Nå, det löser sig, men ställer till extra problem.

Efter att ha duschat, ätit gott och sovit tog jag datorn för att åter komma i kontakt med min omgivning. Trodde jag. Datorn var död. Det hade hänt en gång förut med den som jag fick när min första dator dog. Då botades den med ett nytt minneskort. Hoppades att det skulle vara samma problem, fast det verkade skumt. Det visade sig att datorn var bortom all räddning. Därför har detta inlägg dröjt! Nu får jag lita på den första datorn, som kunde väckas till liv. Ingen aning hur länge den håller! Tyvärr är jag beroende av en dator, för sjökort, tidvattentabeller, kunna skriva artiklar och mycket annat. (Visst har jag papperssjökort, men datorn är till stor hjälp). Jag har förlorat mejladresser och mejl, så om du har skickat till mig och inte fått svar vet du vad det beror på! 

Jag är lite trött efter Patagonien. Men nöjd. Ska försöka se till att få lite vila också mellan jobben som alltid ska göras på båten.

I mellandagarna kommer min nästa besättning. Då är det upp till vädergudarna ifall vi kan sätta segel och bege oss till Antarktis.

 

Milo

13 kommentarer:

  1. Hej Milo!
    GRATTIS till en lyckad färd genom Patagonien och Lycka Till med Antarktis!
    God Jul och ett Gott Nytt seglingsår Önskar
    / P-O

    SvaraRadera
  2. Otroligt starkt! En högre dimension än många kan föreställa sig det du genomför Milo.

    Mvh
    Anders W

    SvaraRadera
  3. Ohoj Milo och Magnus!
    Välkommen iland. Milos fanclub i Nynäs har senaste tiden undrat vart ni tagit vägen. Hoppas allt strul rett ut sig inför seglingen sydvart.
    Milo - ett stort förlag har hört av sig och bett mig meddela att intresse finns för att ge ut en kommande bok om din långssegling.
    Här i Nynäs har snön vräkt ner sedan et tid och det är allmänt snökaos överallt. Strängaste vintern på 150 år.
    Goda vindar inför jul och nyår!

    SvaraRadera
  4. Anonym21/12/10

    Skönt att höra från er och få vera att ni är framme! Stora kramar från oss/ Tina Christian mfl

    SvaraRadera
  5. Åh vad skönt att läsa att allt gått bra under resan ner mot Argentina. :)
    Blir så glad när jag läser dina inlägg om hur du har det. Allt är så positivt trots motgångar mm.

    Här är det ap-kallt... 14.4 grader inne och -20 ute... -20 i Skåne, när fasen hände det sist?

    Hoppas du får en mysig och härlig jul och ett gott nytt år! Önskar dig all lycka till nu när du sen beger dig mot Antarktis! :)

    Kram Natasja, Izabelle, Mino och minstingen Jonalie. :)

    SvaraRadera
  6. Hej Milo!
    Jag ansluter mig till förra skribenter: En mycket tuff och respektingivande seglats är det som du beskriver. Det kräver din styrka och målmedvetenhet för att inte ge upp många gånger. Grattis!!
    Detta och God Jul samt Gott Nytt År från Stockholm.
    Och lycka till framöver!
    /Julie

    SvaraRadera
  7. Anonym25/12/10

    Hej Milo och Magnus, kul att höra om era strapatser, ni har varit duktiga, och vilken underbar upplevelse denna etapp måste ha varit. Har även jag undrat hur det går. Lycka till på den kommande etappen! Annica i Stockholm

    SvaraRadera
  8. Anonym28/12/10

    Hej Milo! Vilken strapatsrik resa du genomför med sådan styrka och målmedvetenhet.Det ger glädje och kraft här hemma att läsa om resan och nu senast om Patagoniendelen.Kan bara ana om naturens storslagenhet och den betydelse det får för både nuet och i hjärtat för lagring till kärlekskapitalet. Ett vamt lycka till, till dig och besättningen på den fortsätta resan.Kan jag hjälpa dig på ngt sätt? Om jag kan göra ngt härifrån så gör jag det. Hör av dig. varma hälsningar,stor nyårskram
    Kalle
    kalle.lindeborg@swipnet.se

    SvaraRadera
  9. Anonym30/12/10

    Borlänge 30 december 2010.
    Milo, vilken oerhört fängslande reseberättelse du skriver! Världen växer trots att jag sitter här i vinterkylan i Borlänge.

    Nu önskar vi att du haft en bra jul och vi önskar Gott Nytt År och all lycka till på färden mot Antarktis.

    Lena o Kenneth I Borlänge

    SvaraRadera
  10. Gott nytt år 2011 önskas Milo med besättning på Artemisia II och goda vindar i seglingen till och från Antarktis.
    Vi håller alla tummar!
    Milos fanclub i Nynäshamn

    SvaraRadera
  11. Hej Milo, tack för fin blogg och god fortsättning,
    Jag har en engelskt stålkech från 70-talet som ska blästras på däcket. Jag är mkt intresserad och imponerad av ditt kork/teak däck. Kan Du rekomendera det och var kan jag få tag på det ?
    Fair winds
    Lars
    filesofia@gmail.com

    SvaraRadera
  12. Anonym1/1/11

    Hej Milo
    Härligt att höra att ni relativt bra. Måste vara underbart att ha tagit sig ända till södra Argentina. Vi har just nu ett barnbarn boende hos oss som annars bor i Patagonien, Argentina, så vi vet lite om det landet. Som du förstår är Sverige helt insnöat just nu.
    Varma hälsningar från Lasse Magnusson på Liljeholmens Båtklubb.
    PS, Hälsar också från din gamle vän Fritz Lindegren (DN) som jag firade nyår med igår kväll. DS Hälsa pingvinerna.

    SvaraRadera
  13. Urban och Cristina Paulin Segelhuset3/1/11

    Hej Milo.
    Välkommen till Ushuaia - världens sydligaste stad!
    Ja, det låter som om vi vore där, men så är inte fallet, men vi var där 2008 i början av december efter en expedition till Antarktis. En fin liten stad med otroligt vacker omgivning. Det är spännande med alla långseglare som ligger där i väntan på vidare färder.
    Vi önskar dig all lycka med den fortsatta seglatsen och hoppas verkligen att du får komma dig till Antarktis med din ArtemisiaII.

    SvaraRadera