söndag 21 februari 2010

Lämnar Trinidad

Hej!
 
Det blev inga papegojor. MEN, jag har fått se vilda apor! Och våtmarker med mangroveträd, ormar och röda ibisfåglar. Och regnskog. Fast den på Tobago var helt klart vackrare. Vi har också sett ett hinduiskt tempel som är byggt ute i vattnet.
När man har sett mangroveträd förstår man precis varför de skapar en perfekt barnkammare för fiskar och andra vattenlevande djur. Deras rötter, som växer i bågar ner i vattnet, skapar fina och trygga gömställen. Man förstår också att en mängd sådana träd kan dämpa jättevågor, till exempel en tsunami. Ändå huggs de ner på många platser på jorden (dock inte här) för att det bräckta vattnet passar till odling av jätteräkor. Eftersom man använder stora mängder kemikalier kan man bara använda ett område ungefär i fem år sen måste man ha friskare vatten, och då hugger man ner mer regnskog. Ingen barnkammare finns kvar, inget dämpande skydd mot jättevågor. Visst kan vi leva ett gott liv utan jätteräkor!!
Det finns väldigt mycket att berätta om Trinidad, men om jag börjar blir det en halv bok. Så det får vänta. Nu ska vi fixa det sista innan vi seglar iväg i morgon. Färden går till några av de nordligaste öarna utanför Venezuelas kust för att så småningom komma till ön Bonair. Vi är väl medvetna om piraterna och var de finns, och vi är inte på samma platser! Om cirka två veckor beräknar jag att vi är på Bonair.
 
Vi hörs!
Milo
 
 

torsdag 4 februari 2010

Trinidad & Tobago

Hej alla!
 
Tobago kommer helt klart att tillhöra mina favoriter! Människorna är vänliga och hjälpsamma. Vi har känt oss trygga, även efter mörkrets inbrott. Vi är numera Maria, Sofia och jag. En av mina drömmar har gått i uppfyllelse på Tobago, jag har vandrat i en vacker regnskog. Vi var där två gånger, en med guide och en utan. Det är en upplevelse att få befinna sig i en så orörd och unik natur. På 1700-talet fanns det kloka människor på Tobago, som redan då begrep värdet av denna skog. Den blev ett naturreservat 1765, och har inte blivit utsatt för någon skövling alls. Klokheten består, skogen är fortfarande skyddad.
Sen har vi simmat med vackra fiskar, njutit av tillvaron, ätit god vegetarisk mat. Det finns ju många indier både på Trinidad och Tobago, så då blir det lätt att hitta mat utan kött.
Vi lämnade Scarborough för att bege oss till en vacker vik med sandstrand på andra sidan Tobago. Visst var det en fin strand. Men det var ett äventyr att ta sig iland. Det fanns ingen pir eller brygga som man kunde lägga till med jollen vid. Då ska man ro in till stranden, och det kan ju verka lätt. Men när vågorna bryter när man nästan är framme tar de med sig både människa och jolle, ingen klarar sig torrskodd iland...
Efter två dagar tog vi upp ankaret och satte kurs mot Trinidad, där jag är nu. Vi ligger i Chaguaramas, en liten bit utanför Port of Spain. Ibland är världen liten. Jag visste att det fanns en svensk kvinna här, som var kontaktperson för OSK (Oceanseglingsklubben). När vi träffades var hon bekant på något sätt, men hur? Efter ett tag kom hon på det. Hon hade varit min danslärare på 70-talet!
Om ett par dagar börjar karnevalen på Trinidad. Vi ska givetvis se på paraden. Men vi ska också hitta mer regnskog, papegojor, apor och annat som denna ö erbjuder.  
 
Milo
 
PS. Försökte skicka en vacker regnskogsbild, men nätverket vill inte det. DS