onsdag 20 juli 2011

Mot England!

Man kan stanna länge på Azorerna. Det tar inte många dagar förrän man känner ett allmänt välmående. Jag har lärt känna två gamla vänner till Magnus (som seglade med mig i Patagonien), Duncan och Ruth. De driver sen många år Mid Atlantic Yacht Service i Faial. De arbetade bägge på olika segelbåtar förut, men bestämde sig för att slå sig ner här. Jag blev hembjuden till deras hus, som ligger på andra sidan ön. När jag stod där och tittade ut över den vilda trädgården, korna nedanför, och det oändliga havet, funderade jag på om jag någonsin har sett en vackrare plats att bo på. Tror inte det. De erbjöd mig att vara där och skriva på min bok. Det lät som ett bra förslag. Stilla och inget som skulle ta min uppmärksamhet. Nå, visst fick jag lite skrivet, men jag drogs hela tiden ut till utsikten, hängmattan och katterna!

Det är lite intressant, det här med tid. När Torbjörn (min sambo) kom så dröjde det inte länge förrän det kändes som om vi hade setts ganska nyligen. Han hade ett lite högre tempo än jag, men han acklimatiserade sig fort. Vi har bland annat åkt till grannön Pico, där det finns ett berg som är cirka 2 300 meter högt. Även om vi inte tog oss till toppen hade vi en fantastisk utsikt.

Nu är det trots allt dags att ge oss av. Men det kan bli en lite påfrestande segling till England. Vi har väntat ett tag på att vinden ska blåsa från ett annat håll än nord. Men det har den ingen lust med. Och den senaste prognosen är att det Azoriska högtrycket flyttar sig mot England, vilket innebär att vi inte får mycket vind alls. Det kan bli dagar av väntan på vind där ute. Nå, vi kan inte heller ligga kvar här i två veckor till! Så vi släpper förtöjningarna på fredag. Normalt ska det ta två veckor till England, men vi får väl se hur många dagar det tar…

 

Jag blir alldeles glad över de kommentarer jag får på bloggen! De betyder mycket.

 

Milo