lördag 22 maj 2010

Costa Rica

Hej alla!
 
Det sista man kan säga är att Inger, Jaak och jag har det långtråkigt! Bara ett par timmar ut från Balboa i Panama stendog motorn, utan förvarning. Sånt är aldrig bra... Efter genomgång utan att hitta ett fel startade den igen. Det var ju snällt, det fanns nämligen ingen vind. Ett par timmar senare slutade autopiloten att fungera, det blev att handstyra. Sedan kom, också utan förvarning, en kuling över oss innan Inger och Jaak hade hunnit lära sig vad alla tamparna var till... Det hällregnade och blåste i fem timmar. Men inte bara elände! Vi fick se späckhuggare, hoppande rockor, sjöormar och delfiner! Ett dygn senare kom vi fram till en ö som heter Isla Jicaron, en av många öar som Panama har gjort till nationalparker. Ljuvligt vacker med vrålapor i träden. De ville dock inte visa sig, bara höras. Sen vidade till Isla Coiba, även den en nationalpark. Där fick vi SE vrålaporna! Länge var de i träden ovanför oss. Och en fullfjädrad krokodil kom upp ur vattnet! Efter härliga dagar på öarna bar det vidare mot Baya Drake i Costa Rica. Där dök vi med guide och fick se vitspetsad revhaj!
Men motorn fortsatte att krångla. Den startade alltid fint, men dog efter ett tag. Inte bra. Upptäckte att den troligtvis inte fick någon diesel, men kunde inte hitta orsaken. Vi bestämde oss för att lämna Baya Drake ändå, den brukade ju gå ganska länge varje gång. Men inte då. Vi drev sakta i den icke existerande vinden. Vi behövde hjälp. Men vem? Ingen i den lilla byn kunde dieselmotorer. Till vår lycka såg Inger att en båt från MarViva (en miljöorganisation) drog upp sitt ankare och jag kallade upp dem på min obetydliga spanska. De skickade över sin mekaniker som spenderade över två timmar i min båt innan vi kom fram till felet! Det hade blivit ett vakum någonstans i min extra dieselfilterbehållare. Exakt var stoppet är återstår att lista ut, just nu går motorn fint med en "by-pass-operation" förbi behållaren.
Vi har mest lekt motorbåt, vindarna blåser någon annanstans. Häftiga regn har dock kommit över oss, ni anar inte hur blöt man kan bli!! När det inte regnar är det hett... Klockan halv åtta på morgonen börjar det bli för varmt för att göra något kropsarbete alls!
Nu ligger vi i en marina i norra delen av Costa Rica. Här försöker jag fixa med autopiloten, den är bra att ha på vår vidare väg till Galapagos...
 
TILL Anders W: Ja, jag är nöjd med båten, hon sköter sig fint! Och jag må vara lite smått galen, men inte helt... Självklart seglar jag inte ensam till Antarktis, jag har två vänner som kommer!
 
TILL Natasja: Jag tänker på dig! Kramar
 
Milo