onsdag 23 februari 2011

Antarktis

Nu är jag tillbaka i Ushuaia efter att ha fått förmånen att få se Antarktis. Det är svårt att uttrycka ”hur det känns”. Jag tar det lite från början helt enkelt. Det startade med att vi fick vänta en vecka på en väderlucka för att ta oss över Drakens sund. Men den kom till slut, och vi fick en behaglig segling söderut. Väl på Antarktis har vi seglat (nå, gått för motor; antingen blåste det mycket så vi låg still eller nästan ingen vind alls) till sju olika ankringsplatser. Där fick jag återse pingvinerna, dessa underbara fåglar. Tiden var perfekt, de hade ungar, både riktigt små och större som provade att lämna boet. Länge kunde vi bara stå där och titta på pingvinerna. Bara man rörde sig försiktigt och långsamt verkade de inte bry sig, utan fortsatte med det de höll på med. De lockar fram glädje hos de flesta människor som möter dem. Vi har sett valar, sälar och sjölejon. Vår omgivning var kantad av höga berg och isberg i alla olika former och storlekar. Ju längre söderut vi kom desto mer is i vattnet. Vi fick kryssa fram mellan isberg och isbitar. Då var det skönt att ha en stålbåt! Ofta stod vi bara tysta och försökte insupa det vi såg, ord kändes överflödiga. Det är en magisk del av vår värld. 

Men också en av de sårbaraste. På grund av kylan och det torra klimatet förmultnar ingenting. Slänger man ett bananskal på isen finns det kvar. I åratal. Det finns ett antal kryssningsfartyg som bär med sig många turister. De flesta av dem följer dock de stränga regler som finns när det gäller utsläpp och hur man beter sig på Antarktis. Dessa regler gäller tyvärr inte mindre segelbåtar, och jag har både hört och sett mycket som gör mig arg och bekymrad. De flesta andra seglare jag mött har ansett att det lilla de släpper ut inte gör något. Så de slängde matavfall överbord och släppte ut både sitt smutsvatten och toalettavfall utan att blinka.

Vår vistelse i Antarktis grumlades av att Anders blev sjuk under överfarten. Trots antibiotika från skeppsapoteket blev han inte bättre. Hans allmäntillstånd var inte bra, men vi hoppades hela tiden att det skulle vända. En dag, när vi var i Paradise Bay, blev han tydligt sämre. Anders var riktigt sjuk, och jag bestämde att vi måste få honom till sjukhus. Vi hade tur, Almirante Brown, en argentinsk forskningsstation, låg där, och jag pratade med dem. De började organisera en transport, och med hjälp av en chilensk forskningsstation i närheten, och ett chilenskt militärfartyg transporterades Anders till South Shetland Islands och därifrån med flyg till Punta Arenas. Anders hade både lunginflammation och blodförgiftning, så det var tur att han kom till sjukhus. Han är hemma nu.

Det blev dags för Linda och mig att ta oss över Drakens sund igen. Vi låg och väntade i drygt en vecka på ett väderfönster. När vi till slut gav oss av var det inte den bästa väderprognosen, men tillräckligt bra. När vi korsade 60:e breddgraden (gränsen för Antarktis vatten) tömde vi ut vårt smutsvatten och toa-avfall. Vi hade lyckats med att inte släppa ut någonting alls under vår vistelse i Antarktis.

Vår segling tillbaka blev längre och guppigare än nerseglingen. Vi hade både starkare vindar och motvind en stor del av tiden. Sista dagen, när vi kom in i Beagle-kanalen, la sig vinden. Solen strålade och det blev en fin avslutning på vår seglats.

Hur det känns? Jag känner mig privilegierad. Jag känner mig lyckligt lottad. Att ha fått se och uppleva Antarktis med egen båt. Jag är också stolt, oerhört tacksam och nöjd.

Om ett par dagar kommer Teresa, en del att göra innan dess! Då fortsätter färden norrut.

Milo

16 kommentarer:

  1. Grattis Milo med besättning från Nynäshamn. Vi ser fram emot att få höra mera från resan!

    SvaraRadera
  2. Grattis Milo, fantastiskt!

    SvaraRadera
  3. Charlotte Sahlin (GP sthlm )24/2/11

    Hej Milo!

    Kom o tänka på dig, fantastisk o se att du kom till Antarktis wow. Här i Norge pratar de en del om "Berserk" som de söker efter i Antarktis just nu, så började jag tänka på dig o kollade på din blogg på min lediga dag :-) Fantastisk, imponerande och inspirerande... och skönt att det ser ut som det gick bra med Anders. Ulvar o jag bor i Norge nu, med alla barnen. Kram och lycka till med fortsättningen! Charlotte

    SvaraRadera
  4. Anonym24/2/11

    Vad alldeles fantastiskt! Blir lugn och glad bara av att läsa om hur det är på Antarktis. Här har det varit tjockt med snö och stark kyla i fyra månader. Vi börjar starkt påminna om pingviner. Vaggande, formlösa - men kanske utan den charm du beskriver hos Antarktis invånare. Om bara bilarna kunde bannlysas från Stockholms gator kunde detta också vara en underbar plats att ankra vid.
    Lycka till på den fortsatta färden!
    Jenny Salmson

    SvaraRadera
  5. Grattis vännen!
    Gott att veta att det gått bra för er alla, även Anders. Fantastiskt att du lyckades nå ditt mål denna gång. Du inspirerar oss alla.
    Kram
    Søren

    SvaraRadera
  6. Anonym24/2/11

    Hej Teresa!!!!!!!!!
    Kram från Sala-Tessa :)

    SvaraRadera
  7. Magiskt Milo!!

    Bild nr 2 går inte att ta in, den är helt enkelt för otroligt vacker för att vara sann..!! Du har slutit cirkeln och det är mycket starkt gjort. Från första svettsen i skrovet och ända ner till Antarktis är lång väg, nu har du rest vägen och den vilar väl gott i ditt hjärta nu och vägen hem.

    Kram Anders W

    SvaraRadera
  8. Anonym26/2/11

    Härligt Milo!
    Gott att höra att allt gick bra, ja nästan, jag lider med Anders som trots allt hade tur. Ser fram emot att få höra/läsa mer. Ha det bra!
    Kram
    Pirjo

    SvaraRadera
  9. STORT Grattis, Milo!!
    Härligt att höra ifrån dig igen och ett fortsatt Lycka Till!
    P-O

    SvaraRadera
  10. Hej Milo! Stort Grattis!
    Din resa är en mäktig berättelse. Lycka till i fortsättningen!

    hälsningar från ett töande Stockholm
    Julie

    SvaraRadera
  11. Anonym27/2/11

    Hej Milo!!
    Åh, så roligt att du fick din upplevelse och att du delar med dig av den. Tiden har gått så fort. Snart är dina 2 år gjorda och du tillbaka hos oss. Helt otroligt egentligen. Och vad du har varit med om.Ser fram emot att få lyssna till dina berätteler då vi jobbar ihop igen.Ha en fortsatt fin resa och hälsa Teresa oxå. Stor kram till er båda :-))
    Kraaam!!! Sanna

    SvaraRadera
  12. Leif frejdestedt Lysekil27/2/11

    Grattis Milo med besättning!
    Visst var djurlivet och isbergen olika formationer och färger fantastiskt att beskåda!
    Jag seglade själv i Antarktis för två år sedan,
    tillsammans med goda vännerna, Andy O grady och hans son Magnus, ombord på Andys båt Balaena.
    Vi seglade under Nya Zealändsk flagg och var i
    Antarktis i sex veckor.

    SvaraRadera
  13. Grattis Milo, har följt din färd med beundran och spänning. Lycklig färd norrut, Hälsningar Ulf Mårtensson ( reporter på Ystads Allehanda som skrev om dig när du lämnade Sverige)

    SvaraRadera
  14. Anonym4/3/11

    Grattis Milo, Skönt att du är tillbaka från isen. berserk saknas fortfarande !
    Egypten har haft revolution sen du reste, vi satt inlåsta i en bar ikaderad lgh under de värsta dagarna. Det går nu mot demokrati här :-)
    Lycka till på hemseglingen. Kram Håkan

    SvaraRadera
  15. Anonym5/3/11

    Fantastiskt Milo! Vi ser fram mot att få höra dig
    föreläsa om din resa när du kommer hem,rik och
    berömd....Ta gärna vägen förbi Göteborg så skall
    vi bjuda dig på "ett glas vatten och en Alvedon"
    (som på Porto Santos).Det skulle vara roligt att
    träffas igen.
    Fair winds
    Lasse o Mona på S/Y INGA

    SvaraRadera
  16. Grattis Milo!!! Vilken bedrift du gjort, jag är så imponerad av ditt driv o engagemang och din kapacitet att slutföra. Visst är det en härlig känsla av att "gå i mål". Ser fram emot att jämföra våra bilder och se ev förändringar sedan 2002 då jag var nere med tjejbåten. Hur var isläget, tog ni er igenom lemaire channel? Kom ni till Marguerite bay?
    Kram o lycka till på hemvägen!
    Pia

    SvaraRadera