lördag 27 augusti 2011

På svensk mark

Hej!

 

Seglingen från Tyskland blev inte så mycket segling. Det blev att leka motorbåt. Den lilla vind som skulle ha kommit uteblev. Istället hade vi dålig sikt för det mesta, en del regn och himlen lystes upp av otaliga blixtrar, dock inte för nära. Ibland var havet helt spegelblankt. Tidvis var det mycket trafik, på sträckan mellan Rödby och Puttgarden fick man kryssa sig mellan de stora fartygen.

Vi närmade oss land, men såg det inte. Det var helt inbäddat i dimma. Nå, vi ser väl när vi kommer närmare, tänkte jag. Men det gjorde vi inte. När vi har ett par sjömil kvar till Ystad la sig en tät bomull över land och hav. Långsamt gick vi närmare med hjälp av radar och datorns ”plotter”. När vi plötsligt skymtade muren utanför småbåtshamnen var det högst 50 meter dit. Jag behövde samla lite mod innan jag tog in båten i ”ingenting”. Men vi kom i land utan några missöden!

Vi seglar vidare norrut på söndag, nästa stopp blir Kalmar. Därifrån fortsätter vi mot Stockholms skärgård. In till Stockholm kommer jag om en dryg vecka eller lite till, som alltid; beroende på vindarna. När jag vet exakt var och när det blir så skriver jag det här!

 

Milo

6 kommentarer:

  1. Anonym27/8/11

    Välkommen hem!

    /Jan & Mia

    SvaraRadera
  2. Oj! Välkommen till Sverige! /julie

    SvaraRadera
  3. Pirjo28/8/11

    Välkommen hem Milo!

    SvaraRadera
  4. Anonym29/8/11

    Hej Milo!
    Vilken otrolig resa du har gjort och som du så fint beskriver! Vi jobbade några arbetspass tillsammans på Stockholms Sjukhem i början av 2000-talet. Du berättade om din seglats -97-98 som fascinerade mig. Jag köpte din bok Min dröm om havet - en otrolig läsning. Jag önskar dig fortsatt all lycka till framöver!
    Bästa hälsningar
    Agneta Melin - som nu bor i Malmö

    SvaraRadera
  5. Hej Milo! Och välkommem tillbaka! Har följt din blogg under resans gång och är full av beundran!

    SvaraRadera
  6. Anonym2/9/11

    Välkomna hem! Hörde av Linnéa att Lennart lät euforisk. Rätt åt honom. Hälsningar Eva Parell.

    SvaraRadera