Vi kom fram till Dover (inte Brighton som det var tänkt) för fyra dagar sedan (svårt att hitta uppkoppling och nätverk...). Seglingens två första dagar gick utan problem och inget regn!Men Nordsjön kan vara ett hav som sätter en på prov. Tredje dagen fick vi en kuling över oss, och eftersom vinden kom från den riktning vi skulle mot, blev det svårt att fortsätta segla när vågorna hade byggt upp sig. Så vi drejade bi. För den som inte är så bekant med seglingstermer innebär det att man sätter seglena på ett sätt så att båten balanserar mot vinden utan att röra sig framåt, och de stora rörelserna i båten av vågorna blir betydligt mindre. Efter sju timmar hade kulingen lagt sig såpass mycket att vi kunde fortsätta. Nå, en kuling på Nordsjön får man oftast räkna med. Men, detta var bara början. Under fyra dagar hade vi fyra kulingar, alla på vindstyrkor mellan 16 -20 meter per sekund, och ett rejält åskoväder. Och hela tiden var vinden rakt emot oss. Efter tredje ovädret bestämde vi oss för att gå till Dover i stället, det var närmare. Även om vi var tre ombord, var det bara Torbjörn och jag som kunde ta vakter ensamma, vilket innebar att vi började bli en aning slutkörda. Sju sjömil från Dover kom då kuling nummer fyra. Vi hade både vinden och tidvattnet emot oss, så vi kom ingen vart. Kanske mot bättre vetande bestämde vi oss för att vänta ut tidvattnet tills det vände. Vi kryssade fram och tillbaka i en grov sjö. Jag kallade upp kustbevakningen på VHF-radion för att få en väderprognos. Då fick jag veta att någon hade sett oss kämpa där ute, och utan att vi bett om det kom den engelska motsvarigheten till Sjöräddningen ut för att bistå oss. De erbjöd sig att bogsera oss in den sista biten till Dover, och med viss tvekan tog jag emot erbjudandet. Det är nämligen riskfullt att sätta fast bogserlinor och bli bogserad i grov sjö. Det hela gick dock bra.
När man varit ute i hårt väder en längre tid är det alltid saker som går sönder. Inga stora eller allvarliga saker, men vi kommer att ligga här ett par dagar. En positiv sida av allt det här var att få se hur min båt fungerade i hårt väder. Och jag kan lugnt säga att hon får med beröm godkänt!
Lågtrycken rullar in här varje dag, vi väntar på bättre väder för att kunna ta oss vidare till Fahlmouth. Det är krångligare än jag trodde att få tag på nätverk eller dator för att skriva här, så dröjer det mellan gångerna så är det inget konstigt.
Till Nicke nyfiken som undrade var det läckte: från en dålig tätning av ankarvinschen.
Milo