torsdag 30 juli 2009

Engelska kanalen

En vecka låg vi i Dover och väntade på bra väder. Lågtrycken och kulingarna bara ramlade in med sydvästliga vindar. Tills slut kom det en lucka, och vi stack mot Fahlmouth. Men efter ett dygn kom en kuling, igen. Det började bli tjatigt. Och påfrestande. Vi vände och gick in till Brighton istället för att tampas med krabb sjö och starka vindar.
Här har vi återigen väntat på en prognos som inte innehåller en kulingvarning. Nu hoppas vi på att den prognos som är nu står sig till i morgon. I så fall lämnar vi Brighton och seglar direkt till Madeira.
Håll tummarna att vi inte får fler kulingar rakt emot oss!
Milo
 

torsdag 23 juli 2009

Nordsjön

Vi kom fram till Dover (inte Brighton som det var tänkt) för fyra dagar sedan (svårt att hitta uppkoppling och nätverk...). Seglingens två första dagar gick utan problem och inget regn!Men Nordsjön kan vara ett hav som sätter en på prov. Tredje dagen fick vi en kuling över oss, och eftersom vinden kom från den riktning vi skulle mot, blev det svårt att fortsätta segla när vågorna hade byggt upp sig. Så vi drejade bi. För den som inte är så bekant med seglingstermer innebär det att man sätter seglena på ett sätt så att båten balanserar mot vinden utan att röra sig framåt, och de stora rörelserna i båten av vågorna blir betydligt mindre. Efter sju timmar hade kulingen lagt sig såpass mycket att vi kunde fortsätta. Nå, en kuling på Nordsjön får man oftast räkna med. Men, detta var bara början. Under fyra dagar hade vi fyra kulingar, alla på vindstyrkor mellan 16 -20 meter per sekund, och ett rejält åskoväder. Och hela tiden var vinden rakt emot oss. Efter tredje ovädret bestämde vi oss för att gå till Dover i stället, det var närmare. Även om vi var tre ombord, var det bara Torbjörn och jag som kunde ta vakter ensamma, vilket innebar att vi började bli en aning slutkörda. Sju sjömil från Dover kom då kuling nummer fyra. Vi hade både vinden och tidvattnet emot oss, så vi kom ingen vart. Kanske mot bättre vetande bestämde vi oss för att vänta ut tidvattnet tills det vände. Vi kryssade fram och tillbaka i en grov sjö. Jag kallade upp kustbevakningen på VHF-radion för att få en väderprognos. Då fick jag veta att någon hade sett oss kämpa där ute, och utan att vi bett om det kom den engelska motsvarigheten till Sjöräddningen ut för att bistå oss. De erbjöd sig att bogsera oss in den sista biten till Dover, och med viss tvekan tog jag emot erbjudandet. Det är nämligen riskfullt att sätta fast bogserlinor och bli bogserad i grov sjö. Det hela gick dock bra.
När man varit ute i hårt väder en längre tid är det alltid saker som går sönder. Inga stora eller allvarliga saker, men vi kommer att ligga här ett par dagar. En positiv sida av allt det här var att få se hur min båt fungerade i hårt väder. Och jag kan lugnt säga att hon får med beröm godkänt!
Lågtrycken rullar in här varje dag, vi väntar på bättre väder för att kunna ta oss vidare till Fahlmouth. Det är krångligare än jag trodde att få tag på nätverk eller dator för att skriva här, så dröjer det mellan gångerna så är det inget konstigt.
Till Nicke nyfiken som undrade var det läckte: från en dålig tätning av ankarvinschen.
 
Milo
 

måndag 13 juli 2009

Nordsjön nästa!

Det regnar och regnar. Vi har kommit till Cuxhaven, som ligger vid floden Elbe. När man seglar i dessa vatten är det ett måste att anpassa sig efter tidvattnet. Det far fram med en hastighet av 4 -5 knop, har man det emot sig så kommer man nästan ingen vart. Å andra sidan går det fort när man seglar med tidvattnet! Vi lämnar vi denna hamn om ett par timmar för att ta oss över Nordsjön till Brighton i England. Det kan ta en vecka eller så, eftersom den vind som oftast blåser där kommer från sydväst, och det är precis dit vi ska. Då får man kryssa, och det tar mycket längre tid att komma fram.
Kylen funkar, båten är tät, och kunde det bara sluta regna så vore allt perfekt!
Milo
 

fredag 10 juli 2009

Laansegling är inte alltid...

...soliga och lata dagar!
Vid överseglingen mellan Ystad och Kiel hade vi periodvis ganska frisk vind, och plötsligt upptäckte vi att baaten tog in vatten i fören. Inte saa bra. När vi väl kom fram till en hamn utanför Kiel började sökningen efter orsaken, och när Torbjörn och jag till vaar glädje fann orsaken, som ocksaa visade sig ganska lätt att fixa, saa upptäckte vi att kylen hade tystnat...
Fick snabb hjälp av Anders paa Isothrem i Sverige med en kontaktperson här. Reparatören kom, och konstaterade efter ett tag att det var en del som var sönder som de inte hade. Han gick, vi stod kvar med en sönderplockad kyl. Vi tyckte ändaa att det var naagot i reparatörens resonemang som inte stämde, och vi tog saken i egna händer. Med lite telefonhjälp fraan Anders saa fixade vi problemet själva!
Saa nu har vi en fungerande kyl och en tät baat!!
I morgon ska vi gaa igenom Kielkanalen och sedan ta oss över Nordsjön.
 
Det är saa roligt att läsa alla hälsningar ni skriver. Tack!!
 
Kram
Milo
 

lördag 4 juli 2009

Lämnar Sverige

Sista hamn i Sverige blev inte Gislövs läge, utan Ystad. Här har vi legat ett par dagar, givetvis gjort ett antal jobb på båten men också ätit glass och tagit det lugnt i hettan. Med hettan kommer också algerna. Vissa dagar har vi legat i en sörja av alger, och en rutten stank har stigit upp från vattnet.
I morgon kommer Eva-Lisa, som ska segla med oss till England, och på söndag morgon lämnar vi Sverige. Svårt att begripa att det är drygt två år tills jag ser samma land igen. Första stopp blir Holtenau utanför Kielkanalen. Sen tar vi oss igenom kanalen och kommer så småningom ut på Nordsjön. Det kommer att bli en segling med mycket annan trafik, långt ifrån lugnet på de stora haven! Men det har sin tjusning det också. 
Milo