måndag 23 november 2009

Mot Cap Verde

Hej alla!
 
Anna och David är nu ombord på Artemisia II. La Palma har en vacker natur med en fantastisk nationalpark som man kan vandra länge i. Ön är en vulkanö, det sista utbrottet var 1971. På grund av det har de svarta sandstränder. Människorna här gillar att måla sina hus i glada färger här, det skulle vi behöva mer av hemma! 
Vi har haft en bra tid i Santa Cruz. Nu håller vi på att förbereda det sista inför avsegling mot ön Sao Vincent på Cap Verde. Eftersom det inte finns så mycket på öarna vi ska till har vi handlat mat som ska räcka över Atlanten. Även om vi nu har mat som troligtvis räcker långt efter vi kommit fram finns det fortfarande plats kvar i båten! Fast med all diesel och vatten ligger hon nu lite djupare i vattnet än förr.
Om vädret står sig lämnar vi La Palma på onsdag. Seglingen dit tar cirka tio dagar. Det kan vara svårt med internetuppkoppling på Cap Verde. Vi tänker stanna där en eller två veckor innan vi korsar Atlanten. Målet på andra sidan är Tobago, och där beräknar jag att vi är i mitten av januari.
 
Milo
 
 

lördag 14 november 2009

Framme i Santa Cruz

Hej!
Det tog 2½ dygn att segla från Porto Santo till La Palma, kom fram fredag morgon. Till min glädje fungerar vindrodret nu, och styr båten som en gudinna! Äntligen. Allting har gått bra. Jag har fått en ny erfarenhet; hur man seglar ensam när man är inte mår bra... Ett par timmar efter att jag hade lämnat Porto Santo började jag må illa. En släng av sjösjuka tänkte jag, det brukar inte bli värre än så. Men, med all sannoliket hade jag fått en släng av magsjuka OCH sjösjuka. Förutom att hålla koll på var jag var och att båten seglade som hon skulle, gjorde jag inte mycket annat än låg ner och försökte vila.
Vilken glädje att så småningom kunna sitta i sittbrunn och njuta av en kopp kaffe och en macka!
Väl i hamn fick jag återse Jonas och Ingrid på Ouhm, brisbåten. Och nu väntar jag på Anna och David. Vi kommer nog att stanna här cirka en vecka. La Palma är en vacker ö, och det finns säkert mycket att se här. 
Det är så roligt att få läsa era kommentarer! Svar till några av dem:
TILL anonym som undrade om självstyrning med linor: Den bästa (?) boken i ämnet heter: Self-Steering for Sailing Craft av John S. Letcher, Jr. Har en del år på nacken och kan vara svår att få tag på. Sen finns det en hemsida: www.majasventure.com Sök under äldre blogginlägg. Där finns detaljerade ritningar på hur det funkar.
TILL Eric och Birgitta: Artemisia II är en underbar båt! Kul att era planer fortskrider, men hur ser de ut?? Ni har inte berättat det!
TILL Göran och Charlotte: Inga hål!!
TILL Erik i Solna: Ditt inlägg gör mig så glad och stolt!
 
Milo
 

onsdag 4 november 2009

Lämnar snart Port Santo

Hej!
Ni kanske tror att jag glömt bort denna blogg? Det har jag inte alls! Men jag unnar alla att få vara på en plats som denna i sitt liv. Under alla de veckor jag varit här har jag knappt sett en enda person springa eller verka stressad. Människorna här är trevliga och hjälpsamma. Tiden tappar sin betydelse, dagarna går och man mår helt enkelt bra. Givetvis skulle det vara annorlunda om man bodde här, men det finns ett lugn på ön som är mycket tilltalande. De flesta andra långseglare missar allt detta. De kommer till ön och stannar bara ett par dagar, om ens det. Sen ska de vidare för att hinna med alla ställen de verkar behöva pricka av på en lista. Men vad hinner man uppleva av en ny plats på ett par dagar?
Jag har haft besök av Mia och Jan, gamla vänner från västkusten, i två veckor. När det fanns mer än två händer ombord fick jag hjälp med att demontera vindrodret som inte har velat styra båten. Vi upptäckte en del som inte rörde på sig som den borde. För att få loss fastärgade delar behövdes både saltsyra och Miguel, som hade tillgång till marinans verkstad. Där fanns verktyg som gjorde jobbet! Nu har vindrodret en helt annan rörelse, återstår bara att se om det var problemet!
Nästan alla som lånseglar har antingen en autopilot eller vindroder (eller bägge delar, som jag har) för att styra båten. Båda dessa kostar mycket pengar, och de flesta har problem med dem. Men det finns faktiskt ett annat sätt att ordna båtens självstyrning som nästan inte kostar något alls; gummiband och några linor. Det låter kanske konstigt, men tekniken är utprovad och fungerar på många båtar. Jonas och Ingrid på Bris-båten, som jag skrev om förut, fixar självstyrningen på sin båt med några linor. En dag stack vi ut och seglade med min båt för att prova om det skulle fungera. Måste erkänna, att även om jag läst böcker om detta, och hur bra det fungerar, var jag en aning skeptisk. Men vi fick Artemisia II att styra sig själv i alla vindar utom läns (rakt bakifrån)! Visst är det lite trixande, men jag ska fortsätta experimentera med detta. Enormt bra att ha utprovat, om vindrodret nu inte vill och autopiloten drar för mycket ström.
Mia och Jan hade med sig en ny dator åt mig. Den andra har uppvisat allvarliga brister, den ville helt enkelt inte starta... Den har blivit lagad, men eftersom orsaken var okänd och medicinen inte garanterat botar, så kunde jag inte lita på den. Mycket tid har gått åt till att programmera och lägga in program, men nu verkar jag ha två fungerande datorer!
Min plan var att lämna Porto Santo i måndags. Men två viktiga paket som skulle ha kommit för länge sedan har fortfarande inte dykt upp. De kommer troligtvis imorgon... Sen seglar jag iväg till ön La Palma på Kanarieöarna så fort ett litet eländigt lågtryck flyttar på sig. Men det kan ta upp till en vecka enligt väderprognosen. Seglingen dit tar tre till fem dagar, beroende på vindarna. Där väntar Anna och David som ska segla med mig över Atlanten. 
TILL Jenny Salmson: Tack för ditt fina inlägg! Vi får väl ses när jag kommer hem!
TILL Fred: Ja, jag kan lyssna på musik på datorn. Vad hade du i tankarna?
TILL P-O: Kul att höra av dig! Jag har två Bruce-ankare. De har aldrig svikigt mig... Men jag ska troligen skaffe ett tredje innan patagonien, vilket har jag inte bestämt ännu.
TILL Bosse: Roligt att höra av dig också. Och kul att höra att du längtar ut igen.
 
Milo