Tiden i Valdivia

Hej!

 

Kalendern visade att jag varit här i nästan två månader. Men det känns inte så. Ett par veckor kanske, inte mer! Mitt första intryck när jag kom, att jag skulle trivas här, stämde. Varje dag har jag möts av leende människor på båtklubben. Det finns anställd personal på klubben, och de är de har hjälpt mig med allt jag bett om. På min stapplande spanska har konversationerna rört sig från "var kan jag köpa en fotogenlampa" till mapucheindianernas hungerstrejk. Jag har långsamt prickat av de cirka 40 saker som stod på min åtgärdslista (!). Dels finns det alltid, alltid saker som måste lagas, men båten skulle också förberedas för kallare klimat. Jag har inte varit ensam utländsk båt; en holländsk, en belgisk, en svensk och en engelsk har också legat här. Den belgiska kommer dock att stanna i Valdivia, ägarna, Nadine och Marc, har köpt hus och tänker stanna i Chile. Jag har fått se en makalöst vacker natur, en aktiv vulkan, karneval och ätit den godaste chokladmousse som någonsin gjorts! Den tillagades av Nadine.

Våren började komma, solen värmde och det regnade inte så ofta längre. Och så kom dagen då Magnus, min nästa besättning, stod på bryggan. Han hade en tung packning... Och huvudanledningen var de reservdelar och annat som han hade med sig till båten. Det fanns också en sak till mig; Ahlgrens bilar!!

Ett par jobb hade fått vänta tills det fanns fyra händer ombord, och de var vi tvungna att göra innan vi kunde segla iväg. En dag åkte vi tillsammans med Marc och Nadine för att handla mat. De hade en bil, och vi skulle aldrig få hem alla kassar utan den! Magnus och jag hade gjort en inköpslista som skulle hålla oss mätta i över två månader. I Patagonien finns inte många ställen att handla mat på, så vårt förråd måste räcka hela vägen. Det blir ganska stora kvantiteter... 25 liter mjölk (den behöver inte kylas), 20 burkar majs och 8 burkar jordnötssmör är bara några exempel.  

Vi följde väderprognosen som inte var det vi önskade. Vinden var sydlig och stark, upp till kulingstyrka. Vi ska ju söderut. Bägge började känna en liten frustration över att inte kunna se när vi skulle kunna sticka, vinden ville inte vända. Men nu verkar det finnas en lucka på fredag (15/10). Så vi hoppas kunna segla iväg då. Första etappen blir till Puero Montt. Det är knappt 200M dit. Vi kommer troligen att stanna på vägen för att kunna gå igenom Canal Chacao i rätt tid. Det är nämligen väldigt starka strömmar där, upp till åtta knop, så man måste gå igenom med tidvattnet, inte emot.

Håll tummarna för att vinden vänder och att vi kan börja segla mot Patagonien på fredag!

 

Milo